Ingen annan idrott eller motionsform kan så som simning göra anspråk på att i bokstavlig bemärkelse vara livsavgörande. Det är helt enkelt mer värdefullt att kunna kontrollera kroppen i vatten, än att kunna spela fotboll eller bordtennis. Om du kan simma, kan du rädda ditt liv, men också någon annans.

Det är svårt att tänka sig en motionsform som är så inkluderande. Nästan alla människor kan efter sina förutsättningar vara med i vattnet. Det spelar ingen roll om du är gammal eller ung, man eller kvinna – eller om du har en funktionsnedsättning. Att simma är skonsamt mot ben och leder och tillfredsställer hälsomässiga behov hos olika människor. Forskning visar att bad och simning främjar utvecklingen hos små barn. Hos vuxna minskar simning stress och ångest och hos de äldre håller det i gång kognitiva förmågor, som minnet. Det är också en motionsform som går lika bra att utöva ensam eller tillsammans med resten av familjen eller kompisgänget.

Alla idrotter har sina gemenskaper där möten över gränser kan ske. Men frågan är om inte simningen även på den punkten drar det längsta strået? Åtminstone om vi talar om vanliga motionärer. När vi går till simhallen eller badhuset hamnar vi lätt i samspråk med andra människor – i bassängen, i bastun, i omklädningsrummet – eller i kafeterian. Vi är nästintill nakna och det finns ingen statusmärkt utrustning att gömma sig bakom. I badhuset möts man över klass-, kultur- och generationsgränser.

Men för att kunna utöva denna fantastiska motionsform behövs enkla anläggningar med geografisk närhet. Relax, äventyrsdel, rutschbanor och mycket annat är trevligt och den typen av funktioner behövs också. Men inte överallt. Tyvärr byggs det ofta stora badanläggningar på bekostnad av de enkla simhallarna. Det händer att ett nytt stort badhus ersätter flera gamla simhallar, till många kommuninvånare och trogna badgästers stora sorg.

Sanningen är den att vi behöver ett bredare perspektiv på vad en badanläggning är för något. En badanläggning kan vara det påkostade badhuset med 50-metersbassäng, lekland, spa, hopptorn, vattenrutschbanor och restaurang. Men en badanläggning kan också vara den enkla och tillgängliga simhallen i glesbygden med reception, omklädningsrum, 16-metersbassäng, bastu och – på sin höjd – ett fik.

Nej, dessa enkla simhallar kommer inte skapa stora rubriker, storslagna invigningsceremonier eller locka turister. Men de kan befästa simhallens självklara plats i våra glesbygder, mindre städer och kransorter och bidra till en bättre folkhälsa och en mer meningsfull fritid.

Men den kanske viktigaste uppgiften ligger i att axla simundervisningen. Under 1900-talet lades stor möda på att förbättra simkunnigheten och minska drunkningarna. Anläggningarna som byggdes under efterkrigstiden spelade en stor roll i att befästa simningens självklara plats i vår kultur och identitet.

Vi byggde stora och vackra badhus. Märkesbyggnader eller signaturbyggnader kallar arkitekterna det. Unika byggnader som står ut och som är något alldeles extra. Byggnader som man lägger på minnet.

Men alla badanläggningar från den här tiden var inte märkesbyggnader. Många var enkla byggnader som inte innehöll mer än ett par bassänger, omklädningsrum och bastu. Ofta uppfördes de i anslutning till skolor eller i mindre samhällen.

Nu ett halvt sekel senare är de enkla simhallarna hotade. Ökad centralisering skapar tidsgeografiska avstånd som har en mycket negativ påverkan på skolans simundervisning.

Istället för att ha gångavstånd eller en kortare busstur, måste vissa barn i landet åka åtskilliga mil för att få sin lagstadgade simundervisning. På vissa ställen får barnen åka till Norge för att lära sig simma. Det ska jagas tider, vikarier ska sättas in och ofta åker flera skolklasser iväg samtidigt vilket påverkar kvaliteten på undervisningen. Detta går ut över skolans övriga verksamhet och skapar slitningar mellan olika ämnen, mellan lärare och mellan lärare och skolledning.

Men de som drabbas värst är givetvis barnen. På vissa ställen bedriver man helt enkelt ingen simundervisningen, trots att simundervisningen är skolans ansvar. Sedan 2011 måste man som elev klara simningen för att få godkänt betyg i Idrott och hälsa i årskurs 6 respektive årskurs 9.

Den bristfälliga simundervisningen hotar alltså skolans mest grundläggande uppdrag – att ge förutsättningar för eleverna att klara av en kurs och få ett godkänt betyg.

Så. Där har du det. Nu vet du varför ett Folkhälsobad behövs. Men nu är du nog väldigt nyfiken på vad det är för något.

Några ord till bara.

Vi vill se ett Sverige med ett rikt och omväxlande badlandskap med stora familjebad, kommersiellt drivna äventyrsbad och enkla kvartersbad. Vi vill se att Sverige fortsätter att producera lovande simstjärnor – från hela Sverige. Vi vill se att fler äldre kan fortsätta med simningen och vattengymnastik långt upp i åren – oavsett var de bor. Vi vill se en god simundervisning i hela Sverige – som hedrar lagen.

Folkhälsobadet är ett sätt att göra det möjligt. Ett sätt att sänka tröskeln för kommunerna.

Folkhälsobadet är en enkel och nyckelfärdig simhall som kan stå färdig redan 18 månader efter beställning och som kostar mellan 55 och 99 miljoner kronor i investeringskostnad, beroende på storlek och innehåll.

Chansen är stor att just DU arbetar som politiker i en kommun som behöver ett eller flera Folkhälsobad.

Vi ser fram emot att prata med dig.